Älskade mamma

1984 då jag var 12 år gick mig mamma bort i cancer. Det var mycket svårt att förlora sin mamma då jag behövde henne som mest. 

En pappa är svår att prata känslor med. I alla fall min.. 

Jag höll min sorg djupt inom mig i väldigt många år. Sökte kärlek och trygghet överallt, men fann den inte. 

Jag var inte rädd om mig. Såg inga faror. Jag bara "körde på". Sedan blev jag själv mamma tio år senare. Då började jag så smått tillåta min sorg att komma fram vilket ledde till vad jag idag förstår min första depression. 

Livet gick vidare tills 2008 dvs tjugofyra år senare då jag gick in i en psykos. Kroppen orkade inte längre. Det var samma år vi fick veta att Leopold har Autism och utvecklingsstörning.

Nu nästan trettio år efter mammas död har jag fått diagnosen kronisk depression .Jag har de senaste fem åren gått i kbt för att bearbeta sorgen det innebär att mista en förälder samt att få ett multihandikappat barn. 

Jag är på väg tillbaka mamma! Det tar tid men jag vill finnas där för mina tre barn. 

Älskar dig mamma ❤

Ledsen

Jag känner mig nere idag. Är så trött på att ha ont i nacke och hals. Att alltid vara trött och orkeslös. 

Att varje morgon vakna med ångest. Det tär på mig. 

Det är också svårt för min sambo och mina barn. Jag orkar ju ingenting längre.

Nu provar jag den sista medicinen för att få hjälp. Den sista.. De andra har jag redan provat. Inget hjälper denna gången. Det är som om jag ska ha det så här resten av livet :(

Jag minns inte ens hur det känns att må bra. Det var så längesen. 5 år av mitt liv har depressionen tagit. 

Läkaren säger att det måste få ta tid. Det tog många år att bygga upp. 

Att ta tillbaks sin förträngda barndom och ungdomstid tar tid. Många års terapi behövs. 

Men jag vill bli frisk NU! Jag har barn som behöver mig. Och jag behöver bli hel igen..

För er skull min fina familj ❤

Solig dag

En riktigt trevlig dag! Först besök av de stora barnens pappa, som kom på fika i trädgården. Sedan kom Max och Isabelle hem och vi satt alla tre och pratade och skrattade. 

Jag och Isabelle köpte glass och Max spelade gitarr för oss.

Då Pelle och Leopold kom hem på blev det ett kvällsdopp i utepoolen. 

Nu ska jag och Louise snart gå en kvällsrunda :)

Är huvudet dumt får kroppen lida

Igår mådde jag inte bra någonstans... Det var en sådan dag då jag vaknade med ångest som bara stegrade under dagen. 

En av mina bästa väninnor som jag inte orkat träffa på länge hade jag bestämt träff med på "vårt fik". Jag kämpade för att kunna ta mig ner i stan då längtan efter henne var stor. Då jag träffade henne släppte ångesten lite och vi hade trevligt. 

Sedan kom den tillbaks med besked och jag fick sätta mig avskiljt vid ån och andas. Min snälla dotter mötte upp mig och jag åkte hem. Vilade i trädgården men kunde inte släppa blicken från ogräset på uppfarten och häcken som växt sig så stor att man knappt kunde ta sig förbi den.

Dumt nog ställer jag mig på kvällen och rensar allt ogräs, klipper ner häcken och allt efterarbete med sopning mm. 3,5 timme stod jag och kämpade mot ångesten och nackvärken som kom krypande. 

Det är ett av mina problem. Att jag ignorerar varningssignalerna i kroppen som talar om att jag ska sluta. Jag blir manisk och måste bli färdig, annars mår jag riktigt dåligt...:(

Jag avslutade snyggt med att få en gren i ögat.

Så nu ligger jag här på morgonen med ännu värre nacksmärtor än vanligt samt en dunkande huvudvärk. Och givetvis fick jag ögoninflammation. 

Var det värt det? Tveksamt.. Ha en skön dag i solen. Själv ska jag ringa vårdcentralen för ögonsalva..

Kram!

Ung kärlek

Jag minns min första riktiga kärlek. Jag var 16 år och han var 21 år. Han låg i lumpen på F10 och var den stiligaste jag sett. Lockigt brunt hår... Vi blev sambos och bodde ihop i fyra år. Sedan växte vi ifrån varandra. 

Nu är det min egen mörklockige son som hittat kärleken. Den första seriösa flickvännen. Hon har bott hos oss i en vecka då hon bor en bit bort. Att se deras lycka gör mig varm i hjärtat. Han behöver detta. 

❤❤❤/Helene

Till oss alla som kämpar

Studenten

Igår tog mitt äldsta barn Louise studenten, tillsammans med sin kusin och vän Frida. De har gått i samma linje och klass. Så vi hade en gemensam fest för tjejerna.  Vi hade en solig och härlig dag med mycket fest och skratt! 

Nu börjar vuxenlivet och allvaret! 

Lycka till min älskade dotter! Mamma är oerhört stolt över dig :)