En av mina bästa väninnor som jag inte orkat träffa på länge hade jag bestämt träff med på "vårt fik". Jag kämpade för att kunna ta mig ner i stan då längtan efter henne var stor. Då jag träffade henne släppte ångesten lite och vi hade trevligt.
Sedan kom den tillbaks med besked och jag fick sätta mig avskiljt vid ån och andas. Min snälla dotter mötte upp mig och jag åkte hem. Vilade i trädgården men kunde inte släppa blicken från ogräset på uppfarten och häcken som växt sig så stor att man knappt kunde ta sig förbi den.
Dumt nog ställer jag mig på kvällen och rensar allt ogräs, klipper ner häcken och allt efterarbete med sopning mm. 3,5 timme stod jag och kämpade mot ångesten och nackvärken som kom krypande.
Det är ett av mina problem. Att jag ignorerar varningssignalerna i kroppen som talar om att jag ska sluta. Jag blir manisk och måste bli färdig, annars mår jag riktigt dåligt...:(
Jag avslutade snyggt med att få en gren i ögat.
Så nu ligger jag här på morgonen med ännu värre nacksmärtor än vanligt samt en dunkande huvudvärk. Och givetvis fick jag ögoninflammation.
Var det värt det? Tveksamt.. Ha en skön dag i solen. Själv ska jag ringa vårdcentralen för ögonsalva..
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna mina inlägg så blir jag glad