Efter ett antal sömnlös nätter då Leopold vaknat mellan 1 och 1.30 och sedan varit vaken hela dagen har han äntligen sovit hela natten! Det känns som om jag skulle kunna krama hela världen! De senaste dagarna har jag gått omkring som en zombie...Jag fattar inte heller hur han orkar? Men det är tydligen vanligt för barn med Leopolds diagnos.
Nu ska jag åka till jobbet. Det tar några timmar och håll nu tummarna att mitt tåg inte är inställt...IGEN!
Kram
Åh, hela jag ler!!
SvaraRaderaSå skönt för dig att få sova en hel natt, det är fruktansvärt tärande att bli störd i sömnen.
Det är inte lätt alla gånger med ens barn...
men inte älskar man dem mindre för det, eller hur?
Alva har inte haft något anfall sedan i fredags...vi har fått träffa en annan doktor och han var helt förvånad hur låg hennes medicin är...så vi ska trappa upp den ordentligt och under tiden får hon äta en stödmedicin (Keppra) så nu ska det inte bli mer anfall...men hon har blivit så uppfinningsrik,
måste vakta henne hela tiden för hon kan hitta på det ena tokiga efter det andra....
Styrkekramar till dig,
Anette
Tack för dina kramar Anette! Leopold hittar också på en massa bus nuförtiden....Innan gick han mest omkring och lullade. Nu är han på allt från toalettstolen där han gärna badar armarna (urk) till att hälla ut en hel paken med flingor över hela huset. Han måste passas varje minut. Vad skönt att anfallen har minskat! Vad glad jag blir! Jag sitter här och har ont i halsen och feber. Måste nog snart ta min dagliga sömnpilla och sova några timmar(förhoppningsvis) KRAAAAM
SvaraRadera