tisdag, december 08, 2009

Vattkoppor och pepparkaksbak



Idag har jag jobbat. Det var skönt att vara tillbaka igen efter många sjukdagar hemma. Men lagom till detta får Leopold vattkoppor. Det kliar något vansinnigt på hans lilla kropp..:( Så nu får jag och Pelle pussla ännu mer för att jag över huvud taget ska kunna jobba.. Han blir nog smittfri lagom till jul...Vi hade äntligen fått tid för en MR på måndag men nu fick den också bokas av.

Jag mår inget vidare som ni vet men om jag håller igång så slipper man tänka så mycket. Så idag gjorde jag pepparkakshjärtan till "mina" förskolebarn med deras namn skrivet i kristyr. Hoppas verkligen de inte går sönder på väg till jobbet imorgon:P Sen sydde jag ett litet julhjärta som jag tryckte ett H på. Lite suddig bild tyvärr..

I skrivande stund är det knäpptyst i huset. Inte ett ljud. Ljuvligt :)
Leopold sover, Louise är med en kompis, Max är på läger och Pelle på julbord.
Jag har krupit upp i en fåtölj med en kopp kaffe. Det är också viktigt att ha egentid, något som är mycket sällsynt här i huset. Men jag saknar dem allihop ändå, visst e man bra konstig??!

Jag köpte lite julblommor som skulle blomma lagom till julveckan hade jag räknat ut...Men de blommar redan för fullt. Lite B faktiskt.

Stor kram

3 kommentarer:

  1. Fy för vattkoppor!
    För tre år sedan när Alva knappt var 1 år så fick alla fyra barnen vattkoppor...usch, jag lider med Leopold...det kliar så hemskt...och så lämnar de fula ärr, vissa syns i småflickornas ansikte ännu...
    En positiv sak när de får vattkoppor när de är så små är ju att de har bättre läk-kött så ärren brukar försvinna med tiden...

    Vad synd att MR fick avbokas...
    nästa vecka ska Alvas neurologiska utredning börja på Nep-enheten...jag gruvar mig för det svar vi kommer att ställas inför...men hur det än är så är hon vår bästa Alva...det är ju så för er också...ni älskar ju Leopold hur det än är, eller hur?
    Nu blev det långt men det känns som om vi sitter i samma båt, du och jag...

    Bra att du jobbar, då får du fokus på något annat ett tag...

    Sänder styrkekramar till dig,
    Anette

    SvaraRadera
  2. Det var fina pepparkakshjärtan du gjorde.Blev glad när jag fick ett eget med mitt namn på. Tack Helen.
    Gunilla

    SvaraRadera
  3. Tack Anette för ditt inlägg. Det blev jag glad för! Och Gunilla-klart att du skulle ha ett eget hjärta. Bara för att du har ett STORT sådant :) Kram Helene

    SvaraRadera

Kommentera gärna mina inlägg så blir jag glad